Spik Cup E3 (2020-02-12)

Mild februarikväll ca +5 grader. Gemensam start, 34 på banan. Egentligen för långt just nu för mig, men eftersom Walle och Wadman springer mellanbanan så tog jag den också. Trött i benen från första steget och de blev inte piggare, men det är bara att kämpa på. Ganska risigt och mycket röjt, också väldigt blött så det var inte krattat precis. Första missen var K4 där jag tydligen inte hittade rätt stig ner från trean. Kom för långt västerut. 5-8 gick bra. Sen till nian var tanken att följa stigen till stenarna och det gick ju bra. Det var andra löpare också på väg till kontrollen och då blev det fel. Vände om och hittade stigen igen och lyckades läsa in mig i kröken och lyckade sedan hitta stenjäveln. 10-11 gick bra, men sen ut från k11 blev det fel. Helt åt fel håll (vet inte vad jag skall skylla på här) men lyckades ställa in den inre kompassen mot det röjda i riktning elljusspåret så jag tyckte borde synas. Ja till sist efter en evighet kom jag fram. Såg ryggen på vad jag tyckte mig se var Herr Wadman och den ryggen förblev rygg. Degbenen förmådde inte närma sig kombattanten. Sen av ren tur så missade farbrorn sista och sen lyckades jag stappla i mål till sist. Hur de känns i kroppen (och i sinnet)i dag dagen efter vill jag inte prata om.