Svartnatta (18.04.2019)

Ett härligt väder med nära sommartemperaturer, men när det mörknade så sjönk kvicksilvret snabbt.
Pelle hade utmanat Wadman och Walle som villigt ställde upp. De hade tävlat flitigt hela våren så innerst inne kände de sig som favoriter. Starten 20:35, fortfarande skymning. Pelle har en tradition att inte spika alla kontroller när vi ställer upp i denna tävling. Men nu skulle denna förbannelse brytas!
Tävlingen hade liverapportering och efter 31 minuter stämplar herr Wadman vid radiokontrollen belägen efter ungefär halva banan, De allra flesta hade då reda stämplat..så Pelle kan inte vara så långt bort. Minut efter minut gick och när Hööken stämplade hade det gått 5.42. Leif drygade sedan ut försprånget med ytterligare 3 minuter. Över 8 minuter att ta in på Walle...Det är kört! Så man kan lika gärna ta det lugnt och inte chansa. Hade också för två helger sedan slagit i vänster knä som inte var återställt till 100%. Till tvåan höll jag på att missa den otydliga stigen när den svängde. Det var en släpstig som gick rakt fram. Pelle tog den och då förstår man att det inte var lätt att hitta rätt igen. Sen till trean fanns det som vägval, antingen till höger eller till vänster. Valde höger och med mer tur än skicklighet så kom jag rakt på hygget med åsen. Sen fick man K3 och K4 av bara farten. Till K5 vek jag med flit av för att gena till energiskogsområdet. Det var grönstreckat, men det kan väl inte vara så farligt. Det var det! Men som tur vad inte så långt. Sen rullade det på och kunde välja lite väg och stiglöpning. Till K8 stämde det så bra med stenskravlet som rundades, kom in i det grönstreckade och sen var man framme. Men innan dess fick jag ett slags genomslag på det onda knät och det blev ännu ondare. Rejält! Men med tävlingsdjävulens horn framme så var det inga problem att fortsätta. Till K9 valde jag att snedda i stället för att följa hyggesgränsen. Det var också några lampor på väg i samma riktning och det var ganska öppet och fint och blockansamlingen innan fick bli sista säkra. Stämplade och strax före mig hade en annan välbekant gestalt nyss petat i pinnen. Det var Anders! Bara att sätta högsta fart ner mot vägen som han kom först till. Lyckades passera för sista men det var någon hack i häl. Men det gick att hålla undan. Skäms i efterhand. Vi hade ju kunnat dela på näst sista platsen. Men det är ju det här med hornen...