OL-rounden (27.04.2019)

Banläggare tycks ha en omedvetet drag av sadism som i de flesta fall börjar banan med en 45- gradig lutning uppåt (varför aldrig åt andra hållet??) adderat med nyröjt ris samt blåbärsris upp till knäna. Tänkte först högervägval, men såg sedan Himalaya tornade upp framför mig så jag beslöt att vänstervägval. Var inte ett dugg bättre, sämre...Huvudet funkade inte så när jag kom till beståndsgränsen som jag trodde var den södra och som i själva verket var den nordsydliga så gick jag åt vänster. Alltså helt åt fel håll (vilket andra också gjorde, precis likadant, fast värre). Efter ett stopp, när jag märkte att jag var helt fel, så förstod jag vad som hänt. Paniken växer och jag ser hägringar i solen av andra gulblåa gubbar. Men efter att ha besinnat mig så blev det inga större fadäser förutom ett korkat vägval till sexan där jag tog vägen en bit. Alldeles för långt!
Men i övrigt var det en fin tävling med bra väder. BRÅTTOM hem blev det sen för att se 10-mila-damstafetten. Dom hade inte så fin skog som vi hade!